Moral och förfall, pengar och skuld, korruption och revolution. Och en jäkla massa passion! Spelåret 2012/13 på Göteborgs stadsteater speglar maktens många ansikten.

Makt står som tema för Göteborgs stadsteater under kommande säsong. Elva föreställningar kommer att se dagens ljus på Stadsteatern under årets spelår.
— Teatern är samhällets salt, säger Anna Takanen, konstnärlig ledare, och i år saltar vi ordentligt. Vi gestaltar den stora politiken – den mellan nationer – och den lilla i villakvarteret, den som vi inte ser eftersom stängslet är för högt. Hur låter alla dessa enskilda öden? Hur många språk har människan? Vem har makt? Vad kan vi identifiera, genomskåda och känna?

På Stora Scen presenterar Stadsteatern både klassiker och nyskrivet: en storslagen teaterfest om franska revolutionen, ett giftigt familjedrama av mannen bakom Angels in America. Först ut är dock Lika för lika, en korruptionskomedi av den evigt aktuelle William Shakespeare. I rollerna ser vi bland annat den hyllade Dramatenskådespelaren Örjan Ramberg som återvänder till sin gamla hemstad.
– Det är oerhört trevligt att vara här, säger han.

Stadsteatern ger dessutom två bejublade repriser: I sista minuten och Påklädaren.
– När de spelades var trycket på våra biljettkassor enormt och det har bara ökat. Därför är vi mycket glada att vi nu kan ge publiken en andra chans att se dessa föreställningar, säger Anna Takanen och fortsätter:
— De senaste åren har vi fått ett enormt gensvar från vår publik, och det är vi tacksamma för. Det förtroendet tänker vi inte svika. Vi är ju en modern stadsteater med stor mångfald som belyser nuet samtidigt som vi värnar om traditionerna. Det kan man bara göra när man har en så fantastisk ensemble som vi har.

På Nya Studion satsar Göteborgs Stadsteater för sjunde året i rad på nyskriven dramatik. Stadsteatern är den institutionsteater i Sverige som vikt en scen för nyskrivet och den teater i Europa som gjort den allra största beställningen av nyskriven dramatik. En satsning som blivit en succé med såväl publika lovord som hyllningar från kritiker.
— Vi behåller även detta spelår vår position som Sveriges mest jämställda teater, säger Anna Takanen. I år är sju av tolv pjäser skrivna av kvinnor och sex av tolv regisserade av kvinnor. Det är jag stolt över.

Lorensbergsteatern i Göteborg har blivit byggnadsminne. Enligt beslut daterat 2012-04-02 förklarade Länsstyrelsen den gamla teaterbyggnaden från 1916 för byggnadsminne. Det betyder att ännu ett av husen i Higabgruppens bestånd är förklarat som synnerligen märkligt genom sitt kulturhistoriska värde.

Teatern är ritad av arkitekten Karl M Bengtson och hade när den invigdes 1916 Sveriges näst största scen, endast överträffad av Operan i Stockholm. Teatern gästades på den tiden av storheter som Harriet Bosse, Ernst Rolf, Wilhelm Stenhammar och Karl Gerhard. Lorensbergsteatern har även fungerat som biograf under många år, Lorensbergs Bio, men sedan 1987 drivs teatern av Galenskaparna och After Shave.

I Länsstyrelsens motivering till byggnadsminnesförklaringen står det bland annat ”Lorensbergsteatern är ur ett teaterhistoriskt perspektiv unik som landets första reformteater med ett åskådarutrymme som var demokratiskt ordnat. Teatertekniska företeelser som den permanenta vridscenen och den fasta ljushorisonten introducerades först på Lorensbergsteatern. Scenbelysningen var också avancerad för sin tid.”

Den 25 november är det Vintertid – på Nya Studion på Stadsteatern alltså. Det betyder också Sverigepremiär för den prisbelönta pjäsen om en pojke som genomskådar allt.

Vintertid är historien om Oscar som vid fyra års ålder blir lämnad av sina föräldrar. Han växer upp i en trasig värld utan kärlek. Han kämpar för att hitta någon som kan älska honom – och för att inte bli ensam kvar. En pojke vars kärlek kan rädda en mänsklighet som förlorat hoppet.
– Det jag verkligen föll för med pjäsen är att den är berättad genom ett barnperspektiv. Vi ser världen genom Oscars ögon och får följa hans kamp. Ett barn som växer upp i ett trasigt hem slutar inte älska sina föräldrar för det. De dömer inte utan fortsätter att kämpa för sina föräldrars kärlek, säger regissören Nora Nilsson.

Temat ”jordens undergång” är också mycket närvarande i pjäsen och Nora Nilsson drar paralleller till Lars von Triers Melancholia. Men pjäsen är också oväntad och humoristisk, lite som filmen Gummo av Harmony Korine från 1997. Resultatet blir en svart, brutal men djupt mänsklig skildring av mänsklighetens fulaste och råaste sidor.

Pjäsen, skriven av den brittiske dramatikern och skådespelaren Andrew Sheridan, är en delvis självbiografisk historia men inte rakt igenom en realistisk skildring. Dramatikern själv beskriver pjäsen som ett ”naturalistic plus”.
– Och det är just det där plusset som gör pjäsen så bra! Trots att det är en berättelse om kärlekslöshet och om att bli övergiven så är det för mig värmen och humorn som driver pjäsen framåt, säger Nora Nilsson.

Till skillnad från uruppsättningen på The Royal Exchange Theatre i Manchester spelas pojken i Göteborgs Stadsteaters version av en kvinnlig skådespelare: Caroline Söderström. I övriga roller ses Anna Bjelkerud, Karin de Frumerie, Sven-Åke Gustavsson och Benjamin Moliner.

Den rätte är namnet på Dennis Magnussons nyskrivna monolog – en fri fortsättning på John Ajvide Lindqvists succéroman Låt den rätte komma in. Sent på kvällen ska den spelas i teaterns källare, under Stora Scen. Vågar du titta?

Efter en arton år lång mordturné genom Europa återvänder Oskar och vampyrflickan Eli till barndomens Blackeberg. Han fortsätter att föda hennes glupande aptit allt enligt en sträng ritual. Allt verkar gå bra tills han en dag plötsligt fångar fel person…

Utgångspunkten för historien är en mobbad och utsatt pojke som vill bli övermänsklig för att slå tillbaka. Nu är han vuxen och vill hämnas sin barndom. Han har en osynlig låtsaskompis, precis som Alfons Åberg har sin Mollgan. Men detta är en dödlig och farlig vänskap.
– Huvudpersonens drivkraft kommer ur rädslan att inte bli accepterad. Att bli slagen, förolämpad och plågad bortom alla gränser. Dag ut och dag in, år efter år. I pjäsen är huvudpersonen Oskar en Vlad Tepes (Dracula) och vi kommer i teatersalongen att skrämmas på flera plan, säger regissören Fredrik Evers.

Fredrik Evers, som tillhör Göteborgs Stadsteaters fasta skådespelarensemble, står för regin.
– Jag vill undersöka den ständigt närvarande ondskan och vilka mekanismer som utlöser den. Drivkraften i berättelsen är den mobbade pojkens. Han som så gärna skulle vilja kunna slå tillbaka, han som drömmer om att vara den starke. Vem skaffar sig en vampyrvän? Den som vill ha makt över liv och död, säger Fredrik Evers.

Fredrik Evers har haft regiuppdrag på andra teatrar tidigare. Det blir nu första gången han regisserar på Göteborgs Stadsteater.

Den rätte har urpremiär 30 november i – det nyinvigda scenutrymmet – Källaren. Endast 20 exklusiva platser finns vid varje tillfälle så det blir en intim föreställning där du kommer nära händelsernas centrum.

Den guldbaggebelönade film- och scenkonstnären Gunilla Heilborn har kommit till Göteborgs Stadsteater. Nu jobbar hon för första gången med skådespelare, i stället för dansare, i en föreställning som blandar dans, text och film. Uppgifterna har urpremiär den 14 oktober på Stora Scen.

Det kan vara skönt att ha en uppgift. Skönt att någon säger till en att göra något, att utföra något. Att följa enkla instruktioner, inte tolka, bara göra. Det kan ge en känsla av välbefinnande. En uppgift kan också bli övermäktig, som att lära sig dansa på några veckor till exempel… Men regissören och koreografen Gunilla Heilborn är nöjd med skådespelarnas prestationer på dansgolvet.
– Den största fördelen med att arbeta med skådespelare i stället för dansare är att de är så olika som grupp: olika åldrar och olika kroppar. Det blir mer personligt. De gör det på sitt sätt och det blir aldrig exakt likadant. Det är tjusningen jämfört med att jobba med en slipad dansgrupp, säger Gunilla Heilborn.

Tänkbara uppgifter kan vara ”dansa så fort du kan i 5 minuter”, ”spela in ett telefonsamtal till en myndighet” eller ”sortera lindrigt sårade från svårt skadade så mjukt och inkännande som möjligt”. Föreställningen blandar högt och lågt.
– Jag ser mig mer som redigerare av scener än som en regissör som vet allt från början. Jag tror väldigt mycket på slump och infall, prestigelöshet och ärlighet. Min stil kan nog kallas torr; inga stora utspel, inget drama. Men en hel del humor brukar smyga in, säger Gunilla Heilborn.

Gunilla Heilborns unika sätt att kombinera text, rörelse, video och bild har gett henne en plats som en av Sveriges mest intressanta scen- och filmkonstnärer. 2007 belönades hon med Guldbagge för kortfilmen Hur man gör. I Göteborg var hon senast aktuell med succéföreställningen Alaska på GöteborgsOperan.

Carin Mannheimer är tillbaka med en nyskriven komedi. Bibeln sätts för första gången upp på en teaterscen. Och Oskar Humlebo (Moto Boy) gör teaterdebut i dubbel bemärkelse i Lubiewo – Kärleksön. Det är några av godbitarna som Stadsteatern presenterar för säsongen 2011-2012.

– Teatern är en plats som väcker känslor. Det är en plats för undersökning av vad det betyder att vara människa. I år utmanar normen av vad som får plats på Stora scenen, säger Anna Takanen, konstnärlig ledare på Göteborgs Stadsteater.
Teateråret 2011/2012 på Stadsteatern kommer att innehålla ett mångfaldsperspektiv som inte funnits tidigare.
– Det här är ett unikt spelår på flera sätt. Det genomsyras av gränsöverskridande genrer, stor mångfald och ännu mera nyskrivet. Vi utmanar oss själva, vår publik och också normen för vad som får lov att ta plats på en teaterscen, säger Anna Takanen.
Även i år kommer jämställdhet också att stå i centrum, med sex kvinnliga och fem manliga regissörer.

Först ut är Påklädaren på Stora scen i regi av Eva Bergman. Pjäsen är skriven av Ronald Harwood och handlar om ett teatersällskap som reser runt på engelska landsbygden.
– Påklädaren är en hyllning till teatern och till de som står på scenen men också de som arbetar bakom. Pjäsen handlar om kärlek, längtan och ensamhet. Om att leva ett helt liv inom teatern och priset man betalar för detta, säger Eva Bergman.

Den 9 december återkommer Carin Mannheimer till Stadsteatern, efter publiksuccén med Sista dansen. Men den här gången står hon också för regin i komedin I sista minuten, som också behandlar äldre kvinnor, fast på ett annat sätt.
– Den här gången har jag backat bandet och nu rör vi oss bland människor som visserligen har några år på nacken men som klarar sig själva och har bettet i behåll. De befinner sig i ett skede i livet där det börjar bli bråttom, säger Carin Mannheimer och tillägger att denna pjäs egentligen ligger henne personligt närmare än Sista dansen.
I sista minuten handlar om vänskap, kärlek och livet.
– Nu hoppas jag att man ska ha ett leende på läpparna från början till slut.

För första gången i teaterhistorien ska Bibeln sättas upp på scen. I det nyskrivna verket av Niklas Rådström tas ett helhetsgrepp om den bibliska berättelsen.
– Att försöka sätta hela Bibeln på scen är en utmaning som man inte får mer än en gång i livet, säger han om uppsättningen.
Resultatet visade sig bli en fem (!) timmar lång föreställning där enda en hel del har tagits bort.
– Vi har försökt ta ett helhetsgrepp som gör det meningsfullt för en publik i dag och ger en känsla, förklarar Niklas Rådström.

Något annat som sker för första gången under kommande teaterår är att Oskar Humlebo, även känd som Moto Boy, ställer sig på scen i föreställningen Lubiewo – Kärleksön. Faktum är att han gör teaterdebut i dubbel bemärkelse då han också komponerar musiken i pjäsen.
– Innan jag ens började sjunga har jag velat göra musik för det visuella snarare än till artisteri, stycken snarare än låtar, och nu har jag äntligen fått tillfälle att göra det på riktigt. Att jag också ska vara skådespelare på scen blir något helt nytt för mig, jag har hittills bara stått på scen som artist. Det blir mycket inspirerande och utmanande, säger Oskar Humblebo.

Ytterligare ett extra spännande tillskott i repetoaren under 2011/2012 blir samarbetet som Stadsteatern gör med Parapanda Theatre Lab från Dar es Salaam i Tanzania. Tillsammans sätter de upp Sofokles verk Antigone och lyfter den antika tragedin till brännande aktualitet med fokus på kvinnorna. Föreställningen framförs både på svenska och swahili av skådespelare från Parapanda och Göteborgs Stadsteater. Efter en första premiär i Dar es Salaam kommer hela ensemblen till Göteborg för att ha premiär på Nya Studion den 8 oktober. För regi står Mgunga Mwa Mnyenyelwa från Parapanda tillsammans med Ronnie Hallgren. De etablerade den första kontakten redan 2001, vilket lade grunden för det nuvarande samarbetet.
– Parapandas arbetssätt och formspråk är en viktig del i den konstnärliga processen och kommer att ge oss nya och intressanta erfarenheter och krockar, säger Ronnie Hallgren.

RECENSION: Ett nedsläckt rum. Två personer. En flygel. En stark känsla av obehag. Det är upptakten till Stadsteaterns uppsättning av Fåglarna i Nya studion.

Teaterföreställningen Fåglarna av den irländske dramatikern Conor McPherson baseras på novellen av Daphne du Maurier, som i sin tur fick sitt stora genombrott i och med Alfred Hitchcocks filmatisering med samma namn. På Stadsteatern står Björn Runge för regin.

Det nedsläckta rummet från öppningsscenen blir snart ljust. Och just scenografin måste vara bland det bästa med pjäsen – tillsammans med skådespelet.
Rummets fönster och ljusinsläppet är snyggt och smart planerat och berättar mycket för att vara ett så nedskalat och litet scenrum.

Handlingen kretsar kring de tre personerna som har gjort scenrummet till sitt hem av rädslan till vad som finns utanför. Deras inre demoner är vad som präglar de tre huvudkaraktärerna och deras handlingar. Det här är ingen feel-good-uppsättning. I stället är den fylld av död och dysterhet. I flera av scenerna riktigt skär det i kroppen av besvär och ångest. Medan andra scener känns nära till skratt. Björn Runge – och skådespelarna – lyckas förmedla den obehagliga och lågmälda stämningen genom hela föreställningen.

Ett litet minus är ändå känslan av att något saknas. Kanske på grund av att man är avtrubbad som ett resultat av allt annat hemskt som händer i världen just nu (läs: Libyen och Japan, för att nämna två exempel). När jag reste mig från den mjuka teaterstolen hade jag velat tänka: ”nej, tog den redan slut, den har ju nyss börjat”.

Fåglarna visas torsdag 17 mars 2011 till lördag 28 maj 2011.

• Mer information hos Stadsteatern.

På flykt undan katastrofen tvingas tre individer samman. I takt med att de gradvis förlorar kontakten med omvärlden ökar intensiteten i deras inbördes relationer. Det mörka inom dem blir snart ett större hot än katastrofen utanför. Ett nervkittlande relationsdrama inbäddat i en apokalyptisk thriller.

Björn Runge regisserar Conor McPhersons pjäs, baserad på Daphne du Mauriers berömda novell Fåglarna som också är förlagan till Hitchcocks filmklassiker. Peter Lundquist står för stilsäker scenografi.

Björn Runge, en stor profil i filmvärlden, är både manusförfattare och regissör med bla den flerfaldigt guldbaggebelönade Om jag vänder mig om och Mun mot mun, i bagaget. Han var senast aktuell på Göteborgs Stadsteater som dramatiker och regissör för Night Rider. Före det satte han upp Harold Pinters Aska på Nya Studion. 2011 är han också aktuell med långfilmen Happy End.

Datum: torsdag 17 mars 2011 till lördag 28 maj 2011.

• Mer information hos Stadsteatern.
• Biljetter via Ticnet.

Här framförs för det mesta svensk, nyskrivet och roligt material med musik. Oftast har vi föreställning i en till två säsonger och tar in korta gästspel eller konserter under tiden. Lorens bar serverar teatermenyer och à la carte. Restaurangen är öppen i samband med föreställningarna. Bordsbokning rekommenderas.

Göteborgs Stadsteater är det stora teaterhuset vid Götaplatsen. Här erbjuds allt från klassiskt drama till det allra senaste nyskrivna på scenerna Stora Scen, Nya Studion och Dagens Lunchteater. I teaterhuset finns även en mysig bar och restaurang med ett brett sortiment. Fredagar är festdag i baren med DJ och ibland konserter.