Inlägg med etikett: ‘Avenyprofilen’

Som vd för Göteborg & co har Sabine Söndergaard sällan en ledig minut. Men vi lyckades få ett par för att ställa några frågor kring hur hon ser på Göteborgs utveckling och hur hon jobbar för att turisterna ska fortsätta komma till stan.

Vad kommer du att minnas från ditt drygt första år på posten?
– Det har varit förändringar på alla positioner. Det har varit viktigt att föra över kunskaper om besöksnäringen till så många som möjligt.

På Göteborg & co arbetar ni tillsammans med flera olika betydelsefulla aktörer i styrelsen. Hur fungerar det?
– Bra, vi diskuterar bara gemensamma frågor i styrelsen. Det är en styrka, men en utmaning också. Men genom att arbeta tillsammans kan vi komma långt. Det gör det möjligt att göra saker som är större än staden. Vi kan nå hotell och restauranger och få dem att ställa upp med kort varsel. På så sätt kunde vi få hit fotbollstjejerna efter bronset i fotbolls-VM i Tyskland.

En besöksdelegat gör av med 3 500 kronor per dag under sin vistelse i Göteborg. Hur arbetar ni för att öka den siffran för att ni ska nå era mål med ökade inkomster från besöksnäringen?
– Vi försöker att kommunicera och jobba mot en viss målgrupp i en viss fråga. Jobbar man mot rätt målgrupp med rätt budskap lyckas man. Som genom evenemanget Kulturkalaset försöker vi visa att Göteborg är öppen, trevlig och inkluderande. Vi tänker att allt ska andas mänskligt, imponerande och pluralistiskt. Och så ska det kännas äkta och världsklass. Vi har massor av saker som är världsklass, SKF, Patrik Sjöberg, Nudie … De har blivit världsklass kanske trots att de är från Göteborg. De skulle nå målet, så är det bara. Så tänker vi också.

Sveriges mästerkock på Tv4 lider mot sitt slut. Men för Leif Mannerström, jury, matvirtuos och Avenyns mästerkock, fortsätter ett fyllt schema även efter kamerorna slocknat.

Andra säsongen av Sveriges mästerkock är i sitt slutskede. För en person kommer kockdrömmen att gå i uppfyllelse. För den personen, liksom många andra med kockambitioner, har Leif Mannerström varit en inspirationskälla. Han har skapat något av en Björn Borg-effekt inom kockbranschen som fått unga att söka sig till yrket.
– Det är jag stolt över att veta, säger Leif Mannerström utan krusiduller.
Genom programmet får nya, unga ögon syn på Leif Mannerström. Kanske finns där en blivande kocktalang.
– Det är mycket ungdomar som tittar. Nu kommer ungar fram och tar bilder och vill ha autografer, säger han och skrattar lite.

I dag äger Leif Mannerström en av Sveriges mest välrenommerade restauranger, Kometen vid Avenyn.
Varför tog du över Kometen 2009?
– Jag ville föra traditionen vidare. Det kan inte vara crossover-restauranger överallt. Jag älskar husmanskost och det här är en av få genuina restauranger i Göteborg. Här lagas det på ett fint sätt. Vi har inte ändrat nåt, säger Leif Mannerström och fortsätter:
– Men vi har tredubblat omsättningen sedan vi tog över. Vi gör inga aktiviteter utan folk kommer för att vi har gott rykte – även i Stockholm. Vi serverar vällagad, vacker husmanskost – och det har blivit populärt. Det är en riktig restaurang, inte en dagslända som många andra. Jag är inte så mycket för nippertippemat och hittepåmat. Det fordrar kunnande att hålla på med husmanskost.

Den långa karriären har innehållit en rad utmärkelser och stjärnor, liksom sett en otrolig utveckling i restaurangbranschen.
Hur ser du på framtiden?
– Andra får konkurrera med varandra. Kometen är det den är, den har ett väldigt speciellt koncept. Vi lagar det käk som vi gör och det gör vi bäst. Jag bryr mig inte om fyrar. Jag bryr mig om gäster. Vi driver en sund restaurang med god husmanskost till en prisnivå som tilltalar folk.

I dag hinner Leif Mannerström inte vara i köket på Kometen så ofta som förut. I september börjar han spela in den tredje upplagan av succéprogrammet Sveriges mästerkock. Men redan i maj drar ett nytt tv-projekt igång.
– Jag gör så mycket jag kan på Kometen, men jag har annat att stå i. Men jag är restaurangskadad och kan inte vara utan suset och sorlet. Det är en glädje att driva Kometen. Jag litar på personalen till hundra procent. Det är en fröjd att se dem.
Så medan de flesta trappar ner på äldre dagar är Leif Mannerströms schema fortfarande späckat.
– Jag har inte tid att vara pensionär. Jag ser ingen anledning. Jag gillar att jobba.
Blir du nånsin trött på mat?
– Nej. Hemma är jag alltid i köket, inte i vardagsrummet. Jag går upp tidigt och när min fru kommer upp säger hon när hon ser mig i köket: är restaurangen redan öppen? Jag är kockskadad.

Avenyn då, hur ser du på dess framtid?
– Jag tycker inte att det behöver köra bilar och bussar där. Det skulle vara som en stor piazza. Det hade varit nåt det!

Han blev Maikel med hela svenska folket genom talangtävlingen Idol. Nu har han lämnat kebabbranschen och satsar på musiken. Lördag 31 mars kommer han till Avenyn och uppträder.

22-åringen från Partille gick från kebabprins – hans familj äger flera restauranger i Göteborgsområdet och på Avenyn – till skönsjungande popidol på bara några veckor. Allt efter att han, som en bland tusentals andra, sökte till TV4:s populära talangtävling. Han blev snabbt en populär popaspirant.
– Jag tror att folk såg att jag är mig själv. Jag är öppen och rapp i käften. Jag är stolt över mig själv och skäms inte, säger Maikel när vi träffar honom med sitt lättsamma sätt.

I dag har stålkastarna släckts, men Maikel satsar fortfarande på musiken – något han kombinerar med jobb som lärarvikarie. På lördag 31 mars ställer han sig på Avenyns scen under familjefesten Det våras på Avenyn.
– Jag jobbar med eget material, men jag ska spela två covers på lördag. Bland annat Moves like Jagger, det måste jag nästan. Men den är somrig och skön.

Scenen blir dock lite mindre än den vi såg honom på senast – Scandinavium. För trots att han inte gick hela vägen i talangtävlingen, fick han vara med och uppträda när Idolgänget kom till Göteborg.
– Det var sjukt. Jag minns knappt nåt. Jag försökte vara cool, men när folk började gråta i publiken började jag också nästan gråta. Det blev sån adrenalin, sån sjuk pepp, när 15 000 ställde sig upp i publiken. Efteråt kom Bagge fram och sa: vilket jävla performance.

I framtiden hoppas Maikel kunna lyckas i musikbranschen – för när han syns och hörs trivs han som bäst. Han säger dock att han egentligen är mer av en rocksångare, än en popkille som gör en massa dansrutiner på scenen.
– Jag har all respekt för Danny Saucedo och Eric Saade, men det är inte vad jag vill göra. Jag vill att folk ska bli peppade. Jag vill utstråla värme. Jag är en skön gubbe som vill framföra en go’ låt.

Som hotelldirektör på Elite Park Avenue Hotel och ordförande i Avenyföreningen har Carlo Mandini stort inflytande på Avenyn, men ändå är han något av en doldis. Förutom när han stod på Diggiloo-scenen och sjöng inför 15 000 människor på Götaplatsen.
– Det är ett minne jag aldrig glömmer.

Carlo Mandini gillar Avenyn. Sedan 2005 har han varit hotelldirektör för Park Avenue Hotel och här får både Avenyn och Göteborg ta plats och visa på hotellets särprägel.
– Trots att vi är en kedja får vi vara personliga. Det ska vara samma kvalitet på de 25 hotellen, men utbudet behöver inte vara samma. Vi vill få fram den lokala själen. Här vill jag ha ett glatt gäng som har kul när vi jobbar, vilket ska återspeglas på gästerna. Man ska vara lyhörd och personlig. Det ska inte vara så stelt och formellt så att det känns inövat. Det är okej att visa vem du är som person.
– Men det lokala syns även i våra menyer. Kommer du till Göteborg förväntar du dig fina råvaror inom skaldjur och fisk. Den förväntanvill vi leverera. Vi kan även i dryck visa vad väst har att erbjuda, genom att vi tar in lokalproducerade ölsorter.

Vi sitter i restaurangen Park Aveny Café vid ett bord med utsikt över Avenyn. De stora panoramafönster ger ett ljusinsläpp som ger känslan av att nästan sitta direkt på paradgatan.
Carlo Mandini är klädd i en grå kostym, matchande slips och vit skjorta. Allt välskräddat och det märks att detaljer är något som hanlägger stor vikt på – oavsett om det gäller kläder eller hotellet.
– Att vi lyckas på Elite Hotels har mycket att göra med att ägaren, Bicky Chakraborty, har en sådan närvaro. Han är med i detaljerna och släpper inte verksamheten och driften. Det gör att vi som är cheferockså är väldigt närvarande. Vi går runt och operativt tar reda på saker och hjälper till på många delar. Här måste man vara insatt i väldigt mycket. Det är en framgångsfaktor.

Varje år passerar en kvarts miljon gäster dörrarna till hotellet. Vissa stannar för att bo, andra för att gå på konferens och några smiter in bara för att ta en kaffe eller lunch i restaurangen Park Avenue Café.
– Jag tycker att man ska kunna unna sig lyx för en mindre peng. Komma in här och ta ett glas vin och se ljuset, inredningen och servicen och känna att man får mer än det man betalar för. Det är min vision. Det finns för lite flärd i Sverige. Jag önskar att folk unnar sig lite mer och det kan vara små saker som en tidning, mat, dryck eller en kaffe. Det är faktisk flera göteborgare som bor är på helgen om man känner att man inte haft tid för varandra under veckan så bor de på hotell för att slippa bry som om att tvätta och städa och fixa frukost. Man blir lite turist i sin egen stad. Det sätter guldkant i vardagen.

Vad är din vision för Avenyområdet?
– Jag vill att hela området med Avenyn och parallellgatorna ska vara ett skönt område att promenera i med ett otroligt utbud av kultur, mat och shopping med fina dekorativa skylfönster som gör att det är fint även dagtid. På natten ska det gnistra av vackra skyltfönster. Målet är att skapa en karaktär där Göteborgare och turister ska gå
som på Champs-Élysée, där vi får mycket mer flöde under dagtid. Den ska bli lite mer internationell med Göteborgskaraktär, med selekterade varumärken. Inte bara dyra, utan annorlunda varumärken som inte finns överallt. Det unika ska vara anledningen till att man ska till Avenyn. Med grönska och belysning får vi en helhet på Avenyn och parallellgatorna. Det känns som att stad, kommun och Göteborgare har samma bild av att det är detta vi behöver för att få en mer aktiv gata.

Vilken utmaning ser du?
– Tiden. Jag kan bli lite rastlös för jag vet att det här kommer att ta tid och det gäller att inte tappa motivationen. Jag ser att det kan bli verklighet på tio år. Jag önskar det kunde gå fortare, men det tar tid innan allt bestäms och blir klart.

Vilken är din viktigaste uppgift?
– Att coacha och driva projektet framåt. Jag vill förhindra stopp och få samverkan. Jag vill motivera och entusiasmera för att projektet ska gå framåt, skapa energi och handelskraft för att få det att gå fortare.
– Med hotellet är det att tillföra de värden som Avenyn behöver. Att skapa ett ställe som tillför utbud på Avenyn – och tillföra gäster som kan flanera och njuta av Avenyn.

Sist, men inte minst: har du något Avenyminne som du kan bjuda på?
– Jag har faktiskt ett otroligt minne från 2006. Jag gillar musik och att sjunga. Jag sjöng på en tillställning i Båstad med Jessica Andersson. Där frågar Leif Nilsson på Göteborg & co om jag vill sjunga i Göteborg i augusti. Jag säger okej och några dagar innan ringer kapellmästaren för att prata om tonarter – och då förstår jag att det är på Götaplatsen under pausen i Diggiloo som jag ska sjunga och att det är inför 15 000 personer. När jag står där tänker jag: ”Här står jag mitt på Avenyn på en scen och sjunger två-tre låtar med strålkastare och storbildsskärm och jag hade tänkt att jag skulle gå in i en lokal för 20 personer”. Det var helt galet, helt otroligt. En väldigt speciell grej. Det är ett riktigt Avenyminne som kommer att vara för evigt.

Det är halvtid för sommarens Avenyvärdar. De hjälper göteborgare och turister att hitta rätt i stan. Vi träffar Jennie Monié som arbetar som Avenyvärd och pratar om hur sommaren har varit så här långt.

Hur har jobbet varit så här långt?
- Det har varit fantastiskt! Det är verkligen jätteroligt att träffa människor på det sättet. Dessutom är det spännande att höra vad folk faktiskt frågar om – vad de vill se, vad de tycker om… Vad de har för bild av Göteborg, helt enkelt.

Hur länge kommer du och din kollega Louise vara sommarvärdar?
- Fram till den 28:e augusti, men det blir säkert några gånger längre fram också, vid stora evenemang eller om vi saknar det för mycket.

Vilken är den vanligaste frågan som du får?
- Många frågar om vår segway och det förstår jag, det är ju ganska nytt. Annars är det mycket ”var ligger det där?”-frågor eller ”hur hittar jag dit?”. Folk är ofta ute efter tips, både turister och göteborgare faktiskt. Göteborgarna brukar fråga om restauranger, nattklubbar eller vart de kan bada. Turisternas frågor är lite mer generella.

Vilken är den konstigaste frågan?
- Det finns så många! Inga har varit riktigt konstiga, mest roliga. En kille gick fram och sa att han hade bott i Göteborg i hela sitt liv, men att han
inte kunde förstå varför vi har en staty på Poseidon. Sen undrade han även varför vissa delar av Poseidon var så små…
– Det var även en kvinna, något äldre, som under helgen när det var Iron Maiden och Metallica undrade varför alla hade ”likadana svarta tröjor på sig? Är det någon som har dött eller är det något politiskt?”.

Har ni träffat på många turister? Hur har det varit och vilka länder är vanligast förekommande?
- Det är jättemånga turister! Det är flest turister som frågar oss saker, faktiskt. Ibland frågar jag dem först, om de står med en karta och ser lite förvirrade ut, till exempel. Det är oerhört många danskar och norrmän, de frågar mest om butiker och restauranger. Sen har jag pratat med tyskar, holländare, fransmän, britter, asiater… Det är mest européer, men tror att jag har pratat med någon ifrån varje kontinent.

Hur har vädret varit?
- Sådär, tyvärr. Vissa dagar är det så varmt att man bara hinkar i sig vatten. Ibland regnar och blåser det. Första veckan var det fint, sen blev det lite sämre och nu är det riktigt varmt igen. Nästan lite för varmt, avslutar Jennie innan hon återigen ställer sig på segwayen och åker ut i Avenyområdet för att hjälpa göteborgare och turister att hitta rätt.

Att Stefan Karlsson är en av Göteborgs mesta mästerkockar är ingen underdrift. Han äger stjärnkrogen Fond, har vunnit Årets kock och varit med i svenska kocklandslaget. Han älskar svenska smaker, men har inget till övers för elaka kockar.

Fond är en av Göteborgs mest kända restauranger. Stefan Karlsson, 40, var med och startade restaurangen, och har drivit den som kökschef i elva år. Sedan hösten 2010 är han också en av delägarna.
– Jag har aldrig haft ambitionen med Fond att det ska vara den bästa krogen i stan eller Sverige. Vår ambition är att göra något som vi själva tycker om och att gäster tycker om det vi gör. Sen är det kul om recensenter också tycker om den.
Att kritikerna gillar vad de gör på Fond är tydligt. Sedan 2001 har restaurangen en stjärna i högaktade Guide Michelin, guideboken som bland annat innehåller de bästa restaurangerna i världen.
– Jag är stolt över stjärnan. Som matlagare är det en av de mesta erkännanden som man kan få. Men att öppna en restaurang för att få en stjärna är nog den dummaste ambitionen man kan ha. Fond har jag inte skapat för recensenterna, utan för att vi vill förmedla något till gästerna och att de ska uppskatta det vi gör, säger kocken när vi träffar honom efter en torsdagslunch på restaurangen.

Stefan Karlssons kockkarriär tog sin början i barndomshemmet. Han växte upp i Småland där tre personer särskilt påverkade hans intressen. Dessa var mamma, mormor och farmor som alla förde vidare en stark mattradition.
– Jag hade fördelen att ha en hemmamamma när jag växte upp som alltid fixade och donade. Det doftade alltid hembakat bröd och kanelbullar. Man fick alltid hemlagad mat och saft och sånt.
Steget blev inte så långt att under skoltiden praktisera i ett restaurangkök. Som 13-åring fick han sitt första möte med ett professionellt kök – på en vägkrog utanför Växjö.
– Den vägkrogen gjorde allt själva från grunden, så det var ett bra ställe att vara på för där fick jag lära mig allt det klassiska, som att koka kalops.

Att han sedan fortsatte på köksbanan var inte helt lätt alltid, säger han och berättar att kockvärlden är speciell.
– Det krävs en viss typ av människa för att gilla det här yrket. Man jobbar när andra är lediga och det är mycket press och stress. Man måste gilla mat väldigt mycket och vilja söka nya vägar med smaker och råvaror. Det är mycket mer än bara ett jobb.
På vissa restauranger kan det också vara en hård jargong. Det har Stefan själv fått uppleva, speciellt när han var yngre. Det fick honom att ta beslutet att aldrig bli likadan.
– Jag har ingen respekt för Gordon Ramsay. Han är en stor jävla skitstövel i mina ögon, säger Stefan och fortsätter:
– Jag tror att man får mycket mer ut av jobbet om man är sjysst, trevlig och försöker att delge och lära andra det man själv kan.
Hans motto är i stället att alla i hans köket ska tycka om att jobba med människor, älska mat och jobba för ett och samma mål: att ge kunder god service och god mat.
– Jag vill plocka ihop ett fotbollslag, säger Stefan och förklarar att det är viktigt att personalen kompletterar varandra i sina styrkor för att få en bra stämning och hålla en hög nivå. De som gapar åker ut med huvudet före.
Det märks att god stämning är något han lägger ner energi på. Under tiden vi pratar lyckas han byta några ord med både gäster och anställda. Han vill att alla ska vara nöjda, även fast han själv sällan är det.
– Helt nöjd är jag nog aldrig, men Fond är jag väldigt nöjd och stolt över, och alla mina medarbetare.

Ända sedan barnsben har de svenska smakerna legat nära Stefan Karlssons hjärta. Under åren har Fond utvecklats och förändrats, men de svenska råvarorna har förblivit centrala i konceptet.
– Jag har alltid gillat svenska smaker, men nu har det blivit en jättetrend. Det snackas ekologi och närproducerat hit och dit. För mig är det viktigare att det finns en person bakom råvarorna som gör något med hjärtat. Det tror jag är mer ekologiskt än det någonsin kan vara med en stämpel på ett papper, säger han och berättar att de på Fond alltid arbetat för att hitta egna små odlare och producenter.
– Vi har velat göra det för att vi tycker om det.

Att Stefan Karlsson har arbetat på två av Göteborgs fem stjärnkrogar och varit delaktig i flera av stans andra topprestauranger är knappast någon slump. Det ligger mycket hjärta och smärta bakom. Att lyckas som kock innebär att man inte får vara rädd för att jobba hårt, berättar Stefan.
– Vill man lyckas får man satsa tid. Nu börjar jag bli bättre på att inte jobba hela tiden, men jag är van att jobba sju dagar i veckan och ofta långa dagar, säger Stefan Karlsson och slår av ljudet på mobilen när den ringer för tredje gången.

För Stefan har mål alltid varit viktiga att sätta upp för att sträva mot att nå dit. Men han berättar aldrig exakt om dem. Han avslöjar dock att han gärna vill ha en annan typ av restaurang i framtiden också.
– Fond är en bebis för mig. Jag tycker om vad vi gör här, men sen skulle jag vilja göra andra saker också. Jag skulle vilja göra en restaurang som alla hade möjlighet att gå till. Inte en billighetsrestaurang, men där man kan göra fler besök och ta med familjen med barn. Men det finns många restaurangtankar i huvudet.