Fantastiskt, bob hund

no images were found

Det här är bob hund

Johnny Essing, gitarr
Christian Gabel, trummor
Mats Hellquist, bas
Jonas Jonasson, synth
Conny Nimmersjö, gitarr
Thomas Öberg, sång

Det var mycket upp, upp, upp och få ner när bob hund under måndagskvällen den 13 juni intog Lisebergs stora scen. Med deras glada indierock fick de publiken att glömma regnet som föll över stan.

Trots regndropparna som föll över Göteborg under måndagskvällen började publiken växa med en timme kvar till konsertstart. Vi träffade Nelly Isaksson och Stina Lampa som tagit plats längst fram.
Varför är bob hund så bra?
– De är roliga att se live. De står inte bara still, säger Nelly.
– Ja, de är bra live, tillägger Stina.
– Jag hoppas att de spelar många låtar från senaste albumet, det är bra, säger Nelly.

Lite längre bak hittar vi bröderna Joakim och Andreas Florin. Det är andra respektive fjärde gång som de står på bob hund-konster.
Varför gillar ni bob hund?
– De är unika i sitt sätt. De har inte självklara texter, men när man fattar är de självklara på nåt sätt, säger Andreas.
– De har roliga texter, fyller Joakim i.

Konserten då?
Jo, det var ett potpurri i bob hund-historia med sköna nykomplingar och oförglömliga klassiker som Tralala lilla molntuss. bob hund gjorde det bra, ofta helt magiskt bra. Men de har tappat ett uns av deras forna glans och når inte upp till den storhet som de satt inne på för ett par år sedan.

Men det är inte något fel på deras självförtroenden. Bara Thomas Öbergs mellansnack på kaxig skänska är värt att stå ute i regnet för att lyssna till. Han platsar lätt bland Sveriges bästa entertainers. Inte minst genom sin otroliga energi på scenen där han flyger fram som en röd kardinal-fågel i sina röda tajta scenkläder och svart mask, halsband och långa handskar. Att han snurrar, springer, hoppar och sjunger så mycket att han trasslar in sig i sin långa mikrofonsladd är bara ett pluspoäng.

Och att avsluta med lugna Det överexponerade gömstället, är det få band som i dag klarar av.

Men så är heller inte bob hund som vilket band som helst. De kör sin stil, utan att bry sig ett skit om vad andra tycker och tänker. På det når de långt. Kort och gott, bob hund var ”Fan-tastisk” och kommer lätt upp till en stark 4.

Det slogs inga publikrekord, snarare var det lite drygt halvfullt. Men de som var där verkade gilla vad de såg. Oavsett om man stod längst fram och hoppade och klappade i takt till varje ton eller stod längre bak så diggade folk vad de hörde.